Burma

Vi heter Monica och Börje Lindholm, Burmorna kom in i vår familj våren 1984. då skaffade vi oss vår första Burma, en gosse vid namn Balconie’s Cherokee. Han var brun och stilig, underbart trevlig. Det var Cherokee som väckte vårt stora intresse för dessa katter. Trots att vi levt tillsammans med katt nästan hela livet var detta att leva med en Burma en helt ny värld som öppnade sig för oss. Vi blev charmade av honom och av rasen.

Cherokee visade sig vara en bra representant för rasen och i och med det kom förfrågan om vi kunde tänka oss ta emot honkatter för parning. Så var karusellen i gång. Vi började ställa ut honom, det gick bra. Han blev pappa, fantastiskt! Intresset blev bara större. Allt som fanns läsa om katter lästes. Och ju mera vi läste och fick veta om Burman, nyfiknare blev vi. Vi ville veta mera om dem och framför allt, det som vi har insett händer de flesta som skaffar sig en Burma, vi ville ha flera. Så vi bad Cherokees uppfödare om en röd hona från nästa kull. Vi förstod inte hennes reaktion när vi sa vi ville ha en röd hona som självklart då skulle vara snygg och gå använda i avel. Nu i efterhand förstår vi henne fullständigt eftersom vi vet att det inte är så lätt i förväg veta vad som ska födas och hur de sedan utvecklas.

Vad hände? Jo, i december samma år föddes Balconie’s Mita. Randfri, röd hona och vad som visade sig en hona som inte alls var så dålig typmässigt. så blev vi då aktiva Burma ägare. Cherokee fick ett antal kullar efter sig. Vi åkte runt och tittade på nästan alla ungarna. Så kom vi lära oss mycket om hur rasen ska se ut/inte se ut. Vi lärde oss också om olika sett att föda upp katter. Den här tiden var mycket lärorik, den lade säkert grunden till våra ideal. Det blev såklart flera Burmor. Vi lever nu ett liv där Burmorna är medelpunkten, allt kretsar kring dessa fantastiska varelser.

Fortfarande går det inte en dag utan nya upplevelser och en förundran över dem. Vi är så tacksamma som får dela vår vardag med dem.

Burmilla

Efter 25 år tillsammans med Burmorna och 29 kullar med underbara Burmaungar, har nu en Burmilla flyttat in hos oss. Sedan jag såg den första bilden på en Burmilla har en stark önskan om att få leva med en sådan, funnits hos mig. Än så länge har vi inte upptäckt några större skillnader hos raserna, förutom färgen.  Lyckliga vi, en skönhet till att glädjas över.